Fråga om relationer

Kategori: < Alla kategorier > Dejting Hjärtesorg Kärlekskriser Män & Kvinnor Otrohet Sexliv Singelliv Skilsmässa/separation Svartsjuka

Sortering: Datum Titel Antalet visningar

[ Sök i frågor/svar ]

Antal frågor/svar: 68

Hem >

Jag och min sambo har varit tillsammans i 21 år och har två små barn, 4 och 7 år. Nu säger han att han älskar mig men inte vet om han är kär i mig längre och vad han vill med vårt förhållande. Är givetvis ledsen över detta men jag kan inte säga att jag inte ser var det kommer ifrån. Vår relation har varit utan upp och nergångar förutom ett snedsteg jag hade för 18 år sedan. Jag berättade för honom att jag efter en blöt kväll hade följt med en annan hem och haft sex med honom. Jag fick lova att inte berätta det för någon och inte nämna det igen. Jag gick med på detta och vi kom över det. Så detta har inte nämnts i vårt förhållande sedan dess. Han säger nu att han tycker att vi har en dålig kommunikation och det är jag den första att hålla med om. Skulle såå gärna vilja kunna prata med honom om allt. Om vi nu inte separerar utan bestämmer oss för att fortsätta förhållandet ser jag det som en chans att förbättra kommunikationen. Samtidigt känns en separation skrämmande eftersom vi har varit tillsammans så länge. Träffades när vi var 18 och 20 år. Jag ser ju en framtid med honom och har alltid gjort men jag vill inte ha en relation där man inte kan prata med varandra. Snacka om 40årskris.  (Antal visningar: 13) Kategorier: Otrohet Datum: 2012-02-02   Kommentarer (0)

hej, jag har sedan 5 år tillbaka ett förhållande. Min sambo sitter mycket vid dator liksom jag gör I perioder. problemet är att jag vill göra så mycket mer. träffa folk, gå ut. jag kan inte se mig skaffa barn med honom och det känns inte som om vi har samma mål I livet. ändå har jag svårt att säga hur jag känner. jag vill inte förlora honom. jag vill bara vara vänner.. hjälp!  (Antal visningar: 25) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-30   Kommentarer (0)

Jag har träffat och varit tillsamans med en kvinna i 5 mån. Min fru dog för två år sen och det är min första sexuella relation. Hon däremot har varit skild i 4 år och haft en del kortare förbindelser. Jag har mycket svårt att släppa tanken på detta. Jag vill veta lite hur det har varit och lite vilka personerna är. Hon blir bara ledsen när jag pressar henne och vill absolut inte prata om det hela. Min fru var sjuk i många år och vår sexuella relation var dålig i många år innan. Vi hade varit tillsammans sen vi var sjutton och visste precis var vi hade varandra. Nu känner jag det som hon undanhåller saker för mig och jag tänker när vi är ute att hon kanske har varit tillsammans med än den ene än den andra. Jag litar på henne och tycker jättemycket om henne men detta tar kål på vårat förhållande. Har jag för stort kontrollbehov? Jag behöver verkligen hjälp i denna frågan.VIll verkligen komma över detta. L 62  (Antal visningar: 22) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-28   Kommentarer (0)

Hej För 10 år sedan lärde jag känna en tjej som var min kusins kompis. 2010 oktober tog vi kontakt igen. Vi pratade och sågs tillslut igen i mars 2011 fram till juni 2011. Den tiden var underbar och vi vill ses igen. Problemet är att hon bor i Chile och jag studerar,visserligen på distans och jag har möjlighet att vara där några månader. Skulle väldigt gärna vilja åka dit igen men människor runt omkring säger nej eller att jag ska ägna mig åt mig och inte tänka på henne. ps jag är 26 hon 24 men hon har ett barn så det är inte lätt för henne att komma hit.  (Antal visningar: 19) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2012-01-26   Kommentarer (0)

Hej! Dejtade en man i våras. Blev väldigt försälskad o han i mig. Vi träffade 3 mån. Vi mejlade under tiden o en dag så blev det ett mail för mkt. Jag fråga som vanligt hur helgen varit o om vi skulle ses nästa dag som vi planerat men så längtade jag så mkt att jag redan efter 1 timme skrev "hör av dig så snart Du kan" men jag borde sagt varför. Då skrev han i mailet att jag var "otålig" o att det tog 44 min tills jag skulle ha svar. Blev ledsen o svarade kanske lite ilsket att det var oförskämt o inte svara på frågorna när vi skulle ses o sedan bara skriva otålig som svar. Jag skrev ett ganska långt mail att jag inte tycker om nonchalans etc..Efter detta bröt han kontakten. Ångrar att jag visade ilska i brevet, skulle istället bett om ursäkt för min otålighet så hade jag haft honom kvar.?  (Antal visningar: 64) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2012-01-18   Kommentarer (0)

Hej där!!:) Skulle du kunna förklara för mig vad som betyder om en killkompis är intresserad men , är inte säker på vad han känner?  (Antal visningar: 55) Kategorier: Män & Kvinnor Datum: 2012-01-15   Kommentarer (0)

Jag upptäckte att min sambo/flickvän flörtar med andra killar på nätet. Jag konfronterade henne och hon började gråta och bad mig att inte lämna henne. Jag vet inte om jag gjorde fel men jag spelade dum och låtsades att jag visste mindre än vad jag visste för att ge henne en chans att tala sanning till mig. Men varenda gång jag ledde henne in på det jag redan visste så ljög hon för mig, jag konfronterade henne igen och fick samma respons igen fast lite argare. Hon satt sedan i soffan brevid mig och knappade på den sidan som hon flörtat mest på och sa sedan " Nu har jag tagit bort min profil på den här sidan." Idag har hon varit konstig och grinig så jag skapade en egen profil på den sidan hon använde bara för att se att hon inte tagit bort den! Jag tvingade aldrig henne att ta bort den, så varför måste hon ljuga för mig? Jag vet inte om jag kan lita på henne något mer? Till detta hör också att hon ville vara otrogen mot sitt ex med mig men jag vägrade att göra nått innan dom gjort slut. Kanske hårklyverier men det kändes inget bra för mig då. Tror du att denna relation går att rädda? MVH Sebastian.  (Antal visningar: 90) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej jag har en fråga som jag vill ställa o hitta dena sida genom att jag sökte på google. Min kille som ja träfafde snart för ett år sen, ja han älskar ja ju det är självklart, men nu till problemet. Min kille har nakna bilder på tjer på sin data, ja de har han haft länge i början brydde ja mej inte för jag har väl inte tyckt de gjort så mkt, han e ju kille har man tänkt o man vet ju hur killar e de flesta jaja. men de är typ pornografisk bilder o jag skulle inte alls ålla på me såna utvik själv, men jag har ändå börjat tycka att jag inte duger på nått sätt att de vore bättre om jag såg ut som dem osv. ja brukar ha bra självförtroende, men vad har an för nytta av att ha massa porrbilder på sin data sparade som mappas o dylikt på skrivbordet, ja har sett dem av inte en slump ja va väl nyfiken ifall han slutat hämta upp såna bilder fr nätet men de fanns bara nya, o när jag har tagit upp detta suckar han o tycker ja e jobbig säger han ska ta bort dem kanske gör de men de kommer ju alltid nya verkar det som :(( vill inte snoka men de har blivit som dålig vana för mig så påpekar ja va ja set så blir han sur o de, o vi som ska förlova oss å allt, mest av allt känner jag mig ful, o undrar om de e så man ska va horig för att va snygg i hans ögon? ush gillar inte ens detta, va ska ja göra hjälp???  (Antal visningar: 59) Kategorier: Män & Kvinnor Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej! Jag är en kvinna i 50 årsåldern, som sedan några år är tillsammans med en jämnårig man. Vi bor inte ihop, det är några mil emellan oss. Han tycker det är helt ok o trivs med enbolivet, men inte jag. Ibland vet jag inte själv vad jag vill med livet och om jag vill fortsätta relationen, men jag tror att jag älskar honom jag saknar honom i veckorna när vi inte ses. Han säger han älskar mig. Tyvärr råkade jag se i hans dator att han blivit medlem i en sida för singlar och har inte kunnat sluta fundera på varför han gör så. Vi träffas ju ff i stort sett varje helg men han är inte så mkt för närhet längre verkar det som o har inte varit det senaste året i den utsträckning jag skulle vilja. Vad göra? Känns både rätt o fel att konfrontera honom med vad jag råkade se o gör jag det så kanske jag förlorar honom för alltid.Vet inte hur jag skulle reagera då, känner mig så vilsen.  (Antal visningar: 78) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Det finns en väldigt vacker och glad tjej i min parallelklass som går förbi vår korridor varje dag. Jag vet egentligen ingenting om henne, förutom att hon ofta ser väldigt glad ut och verkar vara en väldigt omtyckt person bland sina kompisar. Trots att jag inte vet någonting om hur hon egentligen är så har jag blivit intresserad och kan inte sluta att tänka på henne! Jag känner mig ytlig och omogen som reagerar såhär men kan inte förneka mina känslor. Jag skulle vilja ge den här tjejen en chans ändå. Hur tar jag kontakt med den här tjejen på ett snyggt sätt? Jag vet inte hur jag skall öppna liksom eftersom jag inte har någonting med henne att göra i skolsammanhang och jag är då rädd att verka påhoppande om jag plötsligt tar kontakt med henne. Men om hon däremot skulle "hoppa på" mig så skulle jag bara bli väldigt glad och inte alls känna det påhoppande. Även om jag tror att "som man själv vill bli bemött skall man bemöta andra" gäller så tror jag att kvinnor och män tolkar saker och ting lite olika. Så hur skall jag på ett snyggt sätt får henne att få upp intresset för mig. Förslag på saker att göra om det visar sig gå vägen? Läser sista året på gymnasiet och har aldrig haft något förhållande med någon, vilket ibland kan få mig att känna mig sorgsen. Mvh en osäker kille  (Antal visningar: 33) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hittar par tillbaka till varandra efter separation? Min tjej har gjort slut efter 12 år och en 2 årig son. Vi är världens bästa vänner, tycker om varandra, umgås, prata men känslorna är väldigt mycket vänskapliga och inte så passionerade.  (Antal visningar: 80) Kategorier: Skilsmässa/separation Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Blir de flesta kvinnor sjukskrina efter en skillsmässa?  (Antal visningar: 37) Kategorier: Skilsmässa/separation Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej, är det ok att min man har kontakt med gammalt ex/kvinnlig kompis via telefon och Facebook (chattar, skickar meddelanden och ringer)? Till saken hör den att vi aldrig tidigare gjort såna "saker". Jag har ingen kontakt med gamla ex/manliga kompisar (har sagt nej till vänförfrågningar på Facebook). Han sa inget om detta, utan jag upptäckte det av en slump. Vi har varit gifta i 13 år, och hade nyligen en liten kris i äktenskapet, och dessutom så dog en av min mans bästa kompisar för några veckor sen. Han säger att det inte är något, men jag litar inte på honom...  (Antal visningar: 38) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej. Jag har ett problem med min kille. Vi har varit tillsammans i över 3 år och bott ihop i ca 2 år. För ca ett halvår sedan blev jag osäker på relationen och avslutade den, men tog tillbaka honom efter några veckor då jag ju fortfarande hade känslor för honom. Nu bor vi isär, men jag känner ändå en stress över att han vill flytta ihop igen och att jag inte verkar på det klara med vad jag vill. Har pratat om att ta en paus och vara ifrån varann några veckor. Jag känner mest stress över allting, även vad gäller jobb och mitt pluggande och att jag inte överlag är nöjd med någonting vilket gör att jag blir även osäker på relationen och vad jag vill med det med. Är det bra att ta paus och få lite perspektiv på saker eller förvärrar det bara situationen?  (Antal visningar: 43) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Jag och min kille började dejta varandra för ca 4 mån sen.... Vi var arbetskollegor innan dess och de var han som var jätte på om att träffas o han trodde på att vi skulle bli ett bra par. Ja var då lite svårflirtad o stod emot endel o var osäker på om de var rätt, velade fram o tillbaka i 2 mån tid..... Sen så övergick de i att ja kände mig helt säker efter ca 2 1/2 mån tillsammans o bestämmde mig för att de känndes rätt trots allt, sen har kärleken till honom bara växt o växt...nu älskar ja honom mer än ja någonsin kännt för någon tidigare.... I stort sett samma dag som jag blev helt säker på oss så blev han osäker o säger att han tycker jättemycket om mig men att han inte kan få fram den starka känslan att han kan säga att han älskar mig.....är de normalt att de kan bli såhär, finns hopp om att han känner samhörighet med mig, vad ska ja göra? Han vill ju ändå att vi fortsätter, men han vill ju inte att de fortsätter såhär , de mår ju ingen av oss bra av, ny e vi båda frustrerade över hur han tar sig vidare i känslovärlden..... Han vill , men de är ju kroppen o känslor som bestämmer i slutänden  (Antal visningar: 32) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej!! Är det försent eller????? Jag träffade min"man" för ca:16 år sen,vi kände att det klickade mellan oss direkt på alla plan,men han började ta några öl då & då vilket blev dagligen till slut... Men Julafton -97 förlovade vi oss. Efter ett tag kom samtalet "Barn" upp,jag hade redan en son sen tidigare (född:-93)min man hade inga barn sen tidigare.Efter flera års försökande och läkarbesök konstaterades det att hans "krigare" var för slöa & för få... Hur som helst gick livet vidare och vi gifte oss den 25/10-2002,men vi hamnade bara i kriser som bara kom tätare och tätare,där missbruk av olika slag varit den bidragande faktorn till 99%. Förra sommaren fick jag nog och sa att jag ville skiljas,men skilsmässan blev inte gjord då..utan vi gjorde några försök under hösten/vintern som uppenbarligen inte funkade..Nu 1 år senare e papperna inlämnade,beslut hemskickat där vi kan överklaga t.om den 26/8-2011.. Nu till frågan... HUR SKA JAG GÖRA??? E såå osäker på att jag gör rätt,för det gäller varken otrohet,kärleken försvunnit eller liknande..många andra olika orsaker. Jag vet att vi båda älskar varandra lika mycket fortfarande...vi kompletterar varandra på ett suveränt sätt i nyktert & normalt tillstånd. Och jag vet att varken han eller jag kommer finna samma kärlek o samhörighet me nån annan,vi e "soulmates" helt enkelt!! Detta e den jätte korta versionen av min bakgrund...men det e pga dessa små positiva saker och härliga minnen som gör mig tveksam... PS.måste tillägga att vi fortfarande bor under samma tak,men söker lägenheter på varsit håll. Ska jag låta bli överklagandet eller ska vi göra ett absolut sista försök... eller e det bara rädslan att bli ensam??? Tacksam för alla svar... /Vänligen FD.frugan  (Antal visningar: 28) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej! Jag har varit tillsammans med min tjej i snart 12 år, vi har sedan 2 år en son. Fram till nu har vi delat på föräldraledigheten, först jag ett år och nu min tjej. Vi har inte haft sex sedan graviditeten och jag har påpekat det. Sagt att vi måste försöka närma oss lite mer. Vi pussas, kramas, är omtänksamma osv. Min flickvän fick sig en tankeställare i samband med att jag tog upp det här; händer inget för att jag inte vill, har jag inte de känslorna... Vi träffar nu också en parterapeut, gratis ett par ggr via Psykhälsan. Krisen är jobbig och mitt hjärta känns ibland som det slits ut. Jag älskar min tjej, hon säger att hon älskar mig. Jag har haft såna här små kriser under vårt förhållande, som jag liksom tagit själv som också varit liknande. Min tjej verkar inte haft så utan varit rätt säker på oss till nu. Hon är fortfarande hemma, börjar snart jobba. Det jag märkt är att det tagit på henne lite att vara hemma, trött, sliten, behov att komma ifrån, egen tid, vuxen tid. Jag mår så dåligt ibland och ändå långt inne hoppfull. Det har alltid varit tvärtom i våra roller; min tjej har annars alltid sagt vi fixar det här du och jag! Jag vet inte hur jag ska se på det här, ibland vill jag bara skaka om henne men istället är jag i nåt sorts vänt mode. Jag tror att detta även händer andra. Hur tar man sig igenom det, kan man det eller ska jag bara tänka att snipp snapp slut?  (Antal visningar: 42) Kategorier: Sexliv Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Hej Jag är förvirrad i min relation med min bästa vän. Vi har varit bästa vänner i 6 år och vi känner varandra utan och innan. Hon är allt jag har, den som jag vågar öppna mig för och som vet allt om mig, och jag vet allt om henne. Men när hon träffar någon som hon gillar får jag nästan ont i magen och känner mig anti på en gång. Är det för att hon är min bästa vän och för att jag är självisk nog att vilja ha henne för mig själv, eller kan det vara så att jag blir avundsjuk för att jag själv har känslor? Jag kände inte så från början när hon träffade någon, utan det har byggts på allt eftersom. Vad betyder det? Jag är förvirrad... Behöver verkligen svar, eftersom den enda jag kan prata med är hon, och detta är något hon inte får veta.  (Antal visningar: 23) Kategorier: Svartsjuka Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Är gift med en mycket attraktiv, söt och vacker kvinna. En sådan som kan få nästan vilken man som helst på fall. Hon tycker om att dansa och bli uppvaktad. Hon säger att hon aldrig varit otrogen och jag tror henne. För ungefär elva år sedan när vi var på landet (när vi varit gifta i fem år och hon var 29, jag 32) var hon iväg på dans på sommaren, jag hemma och var barnvakt. Hon kom hem lite senare än de andra. Det visade sig att hon på vägen hem hade vikit av från de andra och gått med en annan man som hon följt med till hans sommarboende. När han ville kyssa henne hade hon stoppat honom och gått hem. Detta berättade hon ”på om pö” dagarna efter och efter att jag pressat henne lite. Nu tio år senare säger hon med en axelryckning ”att vi nog hade en liten flirt” den sommaren. Förra sommaren (jag 42 hon 39) hände något annat (åter på landet), utåt sett oskyldigt men jag behöver en ”spegling” på det. Vi hade varit och badat med goda vänner och bestämde oss för att cykla i väg och äta på kvällen (där vi hade dansat förr). Vi tog med oss vin, jag var inte riktigt på humör så jag drack inte så mycket. Väl uppe visade sig det vara dans också. Vi satte oss vid ett bord och pratade. Jag kommer inte exakt hur kvällen utspann sig. Jag tror att jag dansade med min fru någon gång. I alla fall blev jag efter en stund uppbjuden att hennes bästa väninna som vi hade cyklat upp tillsammans med, och som jag också känner väl. På något sätt förstod jag att något inte stämde (jag brukar inte bli uppbjuden) och jag lyckades avslöja att jag blivit uppbjuden som en ”täckmantel” för att min fru obemärkt skulle kunna bjuda upp den kille som hon 10 år tidigare ha flirtat med. En ”konspiration” min fru och hennes väninna hade kommit överens om. Jag kände mig både kränkt som man, svartis och lurad av den jag levde med, av min egen fru. Jag har tagit upp det efteråt några gånger men hon verkar inte förstå, säger att hon inte tror att något liknande är ovanligt. Detta var ju ingen otrohet, ändå kan jag inte släppa handlingen. Är det jag som förstorar den eller var det inte ok. Har svårt att se proportionerna. //A  (Antal visningar: 40) Kategorier: Otrohet Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Jag skrev den här frågan "hej, jag träffade en kille för några månader sedan och jag var störtförälskad i honom. allting kändes så perfekt. efter ett tag började han ta på mig på ett sätt jag inte acceptera" och så vidare. Nu är det så att jag har gjort slut med honom för han började ljuga för mig mer och mer och började ta på mig mer och mer. Jag stod inte ut med honom och nu mår jag illa av att jag har varit med honom. Men jag ångrar ingenting för jag kommer vara mycket klokare till nästa förhållande. Nu är det så här att det känns som att jag kan ta första bästa. Jag vet vad min typ är och jag vet hur jag vill ha ett förhållande men om en vilt främmande kille hade frågat om jag vill bli tillsammans med honom, tror jag inte att jag hade kunnat säga nej, även om jag hade velat. Vad ska jag göra? Jag vill inte gå genom detta en gång till. Det är precis som att jag inte leder min kropp själv.  (Antal visningar: 21) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2012-01-10   Kommentarer (0)

Jag anser mig ha ett riktigt dilemma med en tjej som varit min flickvän i 2½ år och sambos i 1½ år, innan hon gjorde slut med mig i februari i år. Vi bor just nu i en stad norrland utan större utbud på vidareutbildningar. Tjejen i frågan är en väldigt spontan tjej som inte riktigt kan sitta stilla, vilket ni kanske kommer märka snart... Nu till berättelsen, hon avslutade vår relation pga att hon inte kände lika mycket längre och ville vara för sig själv. Detta kom som en blixt från klar himmel då vi hade planerat att flytta från vår stad till en större studentstad för att hon skulle få plugga och jag kunde sköta mitt från den staden. Så att jag blev knäckt och framförallt chockad är ingen överdrift. För att komma ur min depression så gjorde jag så som många andra hade gjort, dvs träffade en annan tjej, helt utan känslor men det var nödvändigt och sexet var både bra och nyttigt för min kropp och själ. När mitt ex till slut lyckades få reda på detta så blev hon helt förstörd och ställde sig på sina bara knän och böna och bad om att få tillbaka mig i veckors tid, detta för att hon sa att under den senaste tiden hade hon börjat förstå hon ville ha mig i sitt liv iaf som en vän. Jag själv var mycket tveksam till detta då jag tror att hon reagerade så bara pga min nya relation. Dock så har jag lovat mig själv att finns det någon chans att vi skulle kunna vara vänner så skulle jag kämpa för det. Så jag slutade träffa den nya tjejen för att kunna vara vän med mitt ex. Det ena ledde då till det andra och till slut så ville hon att vi skulle bli tillsammans igen, jag var fortfarande tveksam pga vår historia. Så hon skrev långa brev om hur viktig jag var för henne, att om hon bara får mig igen så kommer hon aldrig släppa mig igen osv osv... För bara 3 veckor sedan (precis innan jag skulle åka utomlands 1 vecka, därefter hon i 1 vecka) så kom vi överens om att vi ska försöka på riktigt att skaffa oss en rejäl och stabil relation igen. När hon kom hem från utlandet, då vi inte träffats på 2 veckor, så var hon som en helt ny person. Tittade knappt på mig, tog inte i mig, kramade mig inte ens när jag hämtade henne på tågstationen. För att 3 dagar senare kläcka ur sig att hon vill flytta till en annan stad och vill inte att jag ska offra det jag har i min hemstad för henne. Och därför vill hon inte inleda något nytt då hon tror det blir jobbigt med distansförhållande. Så om det förra kom som en blixt från klar himmel så var detta lika oväntat som... ja jag vet inte vad. Gemensamt med dessa två "uppbrott" är att båda gångerna har varit direkt efter en utlandsresa för hennes del, efter att hon har sett stora vida världen... Så nu vill hon att vi träffas mindre, 1-3 gånger i veckan och se om vi vill vara kompisar eller något mera. Hur tycker ni detta låter? Själv så ser jag mig själv ha 3 alternativ - 1. Skita i allt som har med henne att göra, vilket vore otroligt jobbigt just nu men kanske bäst på sikt? 2. Träffa henne och göra ett seriöst försök som en vän och be till gudarna att det kommer att fungera.. 3. Börja om precis som sist och hoppas att det blir vi igen och vara beredd på att hon dumpar mig igen när hon flyttar, eller kanske att det kommer att fungera? Ursäkta det långa mailet men jag hoppas att ni kan hjälpa mig med ett svar.  (Antal visningar: 547) Kategorier: Kärlekskriser Datum: 2011-06-27   Kommentarer (0)

hej, jag träffade en kille för några månader sedan och jag var störtförälskad i honom. allting kändes så perfekt. efter ett tag började han ta på mig på ett sätt jag inte acceptera. han fortsatte fasst jag sa nej. jag gjorde slut för jag var rent ut sagt rädd för honom. han blev himla sur och började skriva till min kompis hur elak jag var mot honom. jag gjorde ingenting mer än att berätta sanningen. efter några dagar skrev han till min kompis att han ville ha tillbaka mig men jag fick reda på av en annan kompis att han hade haft sex med en annan tjej från skolan. vi var i för säg inte ihop då men han vill ju lösa allting och visade det inte särskilt bra. nu är jag ihop med honom igen och har sagt att det ska krävas mycket för att han ska få stanna. men ibland känns det som att han inte lyssnar på mig. jag har sagt att jag inte tänker sova över förän han har min tillit igen men han frågar nästan varje dag. jag är även den sortens tjej som är kristen och tror inte på sex före äktenskap. nu har han sagt att han kan vänta med mig men hans liv bestod innan av one night stand och kolla på såkallat porr eller vad man ska säga. ska jag verkligen behålla honom? kan en porrgalning passa ihop med en kristen? jag vet inte ens om jag älskar honom mer men jag vet att jag skulle saknat honom.  (Antal visningar: 535) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2011-06-27   Kommentarer (1)

Hej! För några år sedan träffade jag en underbar och fin kille. Vi inledde en relation, mest byggd på att träffas och ha sex. Och vi hade starka kärlekskänslor för varandra. Efter ett par år, började det bli mycket tjaffs i våran relation, jag ville mer än han då. Han valde att vi inte skulle ses mer, han påstog att han hade träffat en annan tjej. Jag mådde jätte dåligt en lång period efter detta, och jag kunde inte släppa mina känslor för honom. Men med tiden träffade jag en ny kille, blev kär och idag har vi barn tillsammans. För att återgå till mitt ex, så har vi setts på stan och samma fester under dom senaste åren. Sista gångerna har han sökt intensiv ögonkontakt med mig,eller smygtittat på mig,när han tror att jag inte ser det. Han har närmat sig några gånger för att prata med mig, frågat mig om mitt privatliv osv. Han har aldrig talat om för mig att han har en flickvän när vi pratat, men jag vet att han har det! Min undran är varför han beter sig på det här viset? Han valde att lämna mig, han ville inte ha mer med mig att göra, jag gick vidare, vi träffade nya partners, men han söker intensiv ögonkontakt med mig varje gång vi ses, smygtittar osv. Varför? Varför?  (Antal visningar: 536) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2011-06-01   Kommentarer (0)

Hej hur skall man vända sig, när förhållandet gått in i en återvändsgränd? Jag är en av de kvinnor som vill skiljas, men inte maken. Han tar varje tillfälle i akt, dag som natt, att övertala mig att vara kvar i förhållandet för det är det som gör honom levande. Jag har mycket i bagaget jag tröttnat på, men vill inte vid första frågan hit avslöja allt för mycket om mig själv än. Jag återkommer gärna med mera bakgrundsfakta om jag vet att jag är anonym utåt. /vilsen efter 30år 52064  (Antal visningar: 498) Kategorier: Skilsmässa/separation Datum: 2011-06-01   Kommentarer (0)

För några månader sedan träffade jag en kvinna som hade skilt sig för ett halvår dessförinnan. Jag kände henne sedan tidigare och uppskattat henne, uppfattat henne som en lugn, snäll och pålitlig person. Och vi trivdes bra ihop i alla avseenden då vi började med ett förhållande. Emellertid sade hon redan innan relationen skulle börja att hon inte ville offentliggöra förhållandet i minst 1 år. Hon berättade också att hon ett par månader efter skilsmässan träffat en kille utomlands och inlett ett förhållande med honom men att det var slut. • För det första kände jag snart att hon var överkänslig när det gällde killen utomlands, och hon brast nästan till gråt när jag frågade hur det var mellan dem. • För det andra förstod jag snart att hon inte ville synas tillsammans med mig i offentligheten. Förhållandet skulle vara topphemligt. Jag fick inte heller åka hem till henne eftersom hennes tonåriga son skulle se oss och kanske tycka illa om henne, även om jag fick träffa hennes syskon vid en julmiddag. Hon har tydligen också talat om mig för sina vänner. • För det tredje besökte hon mig enbart vid tider hon själv spontant kände lust att vara med mig. Hon gör massor med saker samtidigt och har nästan ingen tid för sig själv, för att kunna vara med mig. Hon kunde mycket gärna ändra på ett sedan ett tag avtalat möte med mig, för att någon annan någon annanstans i stan ville se henne. • För det fjärde blev hon överdrivet illsken när jag önskade tala om förhållandet, avbröt mig, uttryckte sig ironiskt och sårande, använde sig av härskartekniker eller uppehöll sig vid ord och irriterade sig på dem. Jag fick aldrig tala till punkt. • För det femte injicerade hon osäkerhet i förhållandet, genom att tala då och då ut att hon inte förstod sig på vad som hände mellan oss, att hon inte kunde ge mig den kärlek jag önskade eller att hon höll på att tänka om vårt förhållande var värt att fortsätta. Jag har förstått allt detta som en följd av vad hon genomlever efter skilsmässan. Hon ger sig inte tid att sitta och tänka, och hon konfronteras förmodligen med sig själv genom mina frågor. Jag har dessutom en tendens att dra upp allting i ord, vilket kan bli lite irriterande om man befinner sig i hennes situation. Vi har bråkat mycket, men det har gått varenda gång genom att hon anfaller mig med ord, ironiskt eller för grovt oproportionerligt i förhållande till diskussionsämnet och får mig att reagera. Resultatet blir att hon inte tolererar och går sin väg, och det blir alltid jag som måste be om ursäkt för att min reaktion mot hennes ord, inte har varit det jag ville framföra… Hennes ilska är inget drama utan det är tydligt och klart att hon inte kan tolerera diskussion. Hon flyr undan sig själv och all tanke om sin egen situation genom att hon fyller sin tid med arbete och olika andra aktiviteter. Hon säger sig numera vara väldigt trött… Jag tycker om henne, på något sätt fastnat för henne, och hon släpper mig inte helt. Vad kan jag göra? Vad borde jag göra?  (Antal visningar: 565) Kategorier: Hjärtesorg Datum: 2011-05-11   Kommentarer (0)

Sida: 1
1 2 3